Perception som dödar

perception-som-dödar

Leo Tolstoj skrev en gång: “Jag vet att de flesta människor, även de som med lätthet klarar de mest komplicerade problem, sällan förmår acceptera den mest uppenbara sanning om den skulle tvinga dem att medge att de slutsatser som de tråd för tråd har vävt in i sin levnads väv är falska.”

Den amerikanska psykologen Melanie Joy skulle säga att det är en passande beskrivning av människor som fortsätter konsumera djurprodukter. Hon har i drygt 20 år undervisat om köttproduktion och när hon på sina lektioner visat bilder eller filmer på slakt har en sak varit tydlig: ingen tycker om att se djur lida. De flesta av oss känner för andra kännande varelser och vill inte orsaka dem lidande. Ändå gör vi det. Våra värderingar och våra beteenden stämmer inte överens och för att hantera konflikten har vi tre möjligheter. Vi kan ändra våra värderingar för att passa våra beteenden. Vi kan ändra våra beteenden för att passa våra värderingar. Eller så kan vi ändra perceptionen av vårt beteende så att det verkar passa våra värderingar. Enligt Joy ingår vår konsumtion av djurprodukter i ett tankesystem som gör precis det. Det osynliggör vilka konsekvenser våra handlingar får för de icke-mänskliga djuren och blockerar på så vis vår empati för dem. Därför kan vi klappa söta griskultingar på en 4H-gård och sedan gå in i matbutiken och köpa med oss skinka på vägen hem.

Vad gjorde Joys studenter efter de bevittnat slakten? La de genast ner sina gamla vanor och slutade konsumera animalier? Förmodligen inte. Förmodligen kändes det obehagligt en stund efteråt, men snart förbleknade minnet av filmerna och de kunde återgå till sin vardag. Kanske åt de en hamburgare redan samma kväll.

Det här är nog sant för de flesta av oss som lever eller har levt med att äta djurprodukter. Har vi någon gång råkat skymta fasorna vi utsätter andra djur för glömmer vi dem lika snabbt som gärna.

Det var säkerligen sant för mig. Jag växte upp med kött, mjölk och ägg på köksbordet, men började skippa köttet och kalla mig vegetarian i tjugoårsåldern för det var snällt mot djuren och jag hade hört att det var bra för miljön. När jag en dag läste en artikel i tidningen Filter fick jag plötsligt den där oönskade glimten av djurens fasor. Korna i mjölkindustrin skickas också till slakt. Insikten slog mig hårt och det kändes obekvämt. Jag var ute och reste, och svor att när jag kom hem skulle jag bli vegan. Eller, när jag kom hem skulle jag vara vegan i en vecka. Det hände inte. Det var som att ju mer tid och avstånd som lades mellan mig och tidningsartikeln, desto lättare var det att inte låtsas om att jag fortsatte bidra till lidande och död även som lakto-ovo-vegetarian. Slutsatsen att mjölkkor dödas likadant som djur vi föder upp för kött hotade min uppfattning om mig själv och världen. Jag var tvungen att välja, antingen ryker min uppfattning eller mitt beteende. Jag önskar jag kunde säga att jag gjorde det empatiska valet där och då.

Forskning vid University of Melbourne bekräftar Joys tes att vår konsumtion av djur ändrar vår uppfattning av dem. I artikeln The Psychology of Eating Animals presenteras en studie där deltagare fick äta antingen nötkött eller nötter och ombeddes därefter ange vilket moraliskt värde de ansåg olika djur ha, samt att värdera en kos förmåga att lida. Det fanns ett tydligt samband mellan de som precis ätit köttet från en ko och de som var återhållsamma med djurens moraliska värde och kons förmåga att lida (sambandet kvarstod även när experimentet ändrades till att deltagarna förväntade sig att få äta kött efter ha svarat på frågorna). När deltagarna tillfrågades om olika djurs mentala förmågor nedvärderades de djur som deltagarna själva konsumerade produkter av.

Den här förvrängningen av vår uppfattning av de andra djuren är omständlig för oss och fruktansvärd för dem. När vi övertalar oss själva att våra liv kan fortsätta som förut fortsätter deras liv försvinna in i slakthusen. Jag ändrade inte på mig i första taget. Det krävdes insikter och förnekelse, det krävdes stöd från andra i min närhet. Men det var inte förrän jag accepterade att jag gjorde något fel som förändringen blev enkel.

David Gozzi


P.S. I samband med att jag blev vegan såg jag den här föreläsningen med Melanie Joy. För mig var det den som fick vågen att tippa över. Ta er gärna tid att titta själva.

Källor och lästips:

Joy, M. (2014). Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor. Karneval förlag.
Bastian, B., Haslam, N., Loughnan, S. (2014). The Psychology of Eating animals. Current Directions in Psychological Science. Vol. 23, s. 104–108. Hämtad från: http://cdp.sagepub.com/content/23/2/104.abstract

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>