Vad är en vegan?

vegan

Ordet vegan har ingen given definition. Vi presenterar två vanliga tolkningar och berättar hur vi själva ser på veganism.

Det finns många uppfattningar och missuppfattningar om veganer och veganism. För några år sedan gjorde Sveriges Radio ett inslag om vad människor tänker på när de hör ordet vegan. Så här svarade några.

”Någon som undviker kött och köttprodukter, ofta yngre personer.”
”De är väldigt övertygade om djurens rätt, nästan lite fanatiska.”
”En som inte äter kött och som vill att andra ska sluta äta kött. Jag tänker även på naturkläder och sköna hattar av någon anledning.”

Alla är inne på rätt spår. De flesta som kallar sig veganer känner starkt för djuren och nästan ingen äter kött. Däremot har väldigt få hatt. Om en vegan är fanatisk eller inte är förstås en öppen fråga.

Själva ordet vegan gjorde entré på 1940-talet. Det myntades av Donald Watson, en engelsk fredsaktivist som hade tröttnat på att bli kallad ”en vegetarian som inte äter mejeriprodukter”. Han hittade på ett nytt ord genom att ta de tre första och de två sista bokstäverna i vegetarian.

De tidiga veganerna tänkte sig att veganism består av två delar – en teoretisk och en praktisk. Den teoretiska delen handlar om djuretik och något förenklat kan man säga att idén är att människor bör undvika att utnyttja och döda djur. Den praktiska delen är att försöka leva efter den principen. Och det här är fortfarande den vanligaste tolkningen av veganism bland veganer.

Till vardags innebär principen att veganer inte konsumerar djurprodukter, till exempel kött, mjölk, ägg, skinn och ull. Veganer besöker inte heller djurparker. En viktig poäng är att veganism, ur detta perspektiv, är ett etiskt förhållningssätt, inte en uppsättning regler. Ibland finns inga givna svar. Då gör olika veganer olika bedömningar.

En annan tolkning, som är väldigt vanlig bland människor som inte är veganer, är att veganism är en kosthållning. I många uppslagsverk står att en vegan en person som enbart äter mat från växtriket. Om veganism enbart kopplas till mat kan man vara vegan av andra skäl än för djuren, till exempel för hälsan eller för miljön.

Det finns fler tolkningar av veganism men dessa två är mest populära. I nätverket Veganprojekten, som Veganprojektet Västerås är en del av, försöker vi komma bort från uppfattningen att veganism är en kosthållning eller en diet. Vi ser veganism som ett etiskt ställningstagande, ett sätt att visa respekt för alla levande varelser. Vi tänker också att veganism är en politisk rörelse. Ju fler som är veganer, ju närmare är vi ett samhälle som bygger på frihet och rättvisa för alla.

Veganprojektet Västerås

Pecha Kucha om djurrätt

pecha-kucha-presentation-design-by-itseugenec-3-638

I tisdags (4/10) pratade vi om djurrätt och veganism på Pecha Kucha Night #7 i Konserthuset i Västerås. Pecha Kucha är ett japanskt presentationsformat som alltid innehåller tjugo bilder, som visas tjugo sekunder vardera. Nu har vi lagt upp presentationen på Youtube så ta gärna en titt om du missade oss.

Sju argument för veganism

batman

Fler och fler blir veganer. Men varför? Vi listar sju argument för att inte konsumera djurprodukter, till exempel kött, mjölk och skinnkläder.

Vad är ett djur? Frågan kan tyckas banal men låt oss börja med en påminnelse om vad som skiljer djur från växter, stenar och tennisbollar. För att göra resonemanget mer levande tar vi ett specifikt djur, ett djur av en art som många äter flera gånger i veckan, en kyckling. Vi bestämmer att kycklingen är en hona och kallar henne Batman.

Det som skiljer Batman från en tennisboll är förstås att hon har ett medvetande. Batman är någon, inte något. Det som händer i hennes liv har betydelse för henne. Hon har förmågan att uppleva lidande och glädje.

Det finns självklart många och stora skillnader mellan Batman, en fladdermus och en människa men om någon frågar varför vi inte spelar tennis med Batman är svaret att kycklingar, precis som andra djur, far illa av att bli behandlade som tennisbollar. Det är oväsentligt att endast människor kan spela och förstå tennis. Vi har inte rätt att skada varelser som inte kan spela och förstå tennis, till exempel små barn, fladdermöss och senildementa människor.

Innan vi går vidare och presenterar våra argument för veganism vill vi understryka att veganism inte enbart handlar om att sätta sig ner och fundera på om vi har rätt att skada en kyckling eller inte. Det är lika viktigt, om inte viktigare, att lita på den känsla som fyller oss när vi ser en skadad fågel på trottoaren eller bilder från ett slakteri.

1. Använd gyllene regeln
Den gyllene regeln är en regel som finns i flera etiska traditioner. Tanken är att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Du får helt enkelt föreställa dig att du är en kyckling i livsmedelsindustrin. Om du inte trivs med tanken bör du inte stödja industrin.

2. Onödigt lidande är fel
De flesta tycker att djur inte ska utsättas för onödigt lidande men varje gång vi köper kött, mjölk och skinnkläder bidrar vi till onödigt lidande. Det är inte nödvändigt att konsumera djurprodukter och att djuren som hamnar på våra tallrikar utsätts för lidande är svårt att förneka.

3. Djur har ett egenvärde
Ingen får enbart behandlas som en resurs för andra. Det är ett av skälen till att slaveri är förkastligt men också ett skäl till att vi inte ska utnyttja djur. Djur är kännande varelser, inte råvaror. De existerar i världen för sin egen skull, inte för oss.

4. Förtryck är fel
Om vi accepterar att företaget Kycklingslakt AB föder upp och dödar kycklingar men inte människor är vi speciesister (artförtryckare). Speciesism är fel av samma anledning som sexism och rasism är fel.

Många tänker att speciesism måste vara okej eftersom människor har ett ”högre värde” än djur men speciesism handlar inte nödvändigtvis om hur vi värderar djur. Poängen är att vi inte borde acceptera att Kycklingslakt AB utnyttjar och dödar någon, oavsett om någon är en kyckling eller en människa.

5. Djur har rättigheter
Björn, en nyfödd människobebis, förstår inte begreppet rättighet men han har ändå grundläggande rättigheter, till exempel rätt till liv, rätt till frihet och rätt till sin kropp. Han har dessa rättigheter eftersom han har ett intresse av att leva, vara fri och undvika lidande.

Nu återvänder vi till kycklingen Batman. Hon har också ett intresse av att leva, vara fri och undvika lidande. Varför har Björn rättigheter men inte Batman? Det är orimligt. Slutsatsen är att Batman också har rättigheter.

En rättighet är ett intresse med en stoppskylt. Vi måste stanna. Vi har till och med en skyldighet att inte kränka en rättighet. Det spelar ingen roll om vi tycker att Björn eller Batman smakar gott.

Djur har givetvis inte exakt samma rättigheter som människor. Batman har inte rätt att ta körkort eftersom Batman inte har något intresse av att köra bil. Djur har först och främst grundläggande rättigheter.

6. Döden är dålig
Att döda en levande varelse, människa eller djur, är att ta ifrån någon allt den har. Om varelsen har kunskap om döden eller inte är oviktigt. Vi dödar inte Björn även om vi vet att Björn har en sjukdom som kommer att leda till att han dör innan någon hinner förklara vad döden innebär. I vissa fall kan det vara försvarbart att döda, till exempel i självförsvar eller om någon lider väldigt mycket. Men det betyder inte att dödande i allmänhet kan försvaras.

7. Djur vill inte
Många barn som blir veganer säger att djur inte vill bli uppätna. Svårare än så behöver inte veganism vara.

Veganprojektet Västerås
Text: Staffan Andersson
Bild: Kaisa Andersson

Köttnationalismen

kött

Det är Sveriges nationaldag och några som har extra anledning att fira är djurindustrin. Nationalism är sedan länge en grundbult i deras marknadsföring. När en svensk flagga syns på en köttförpackning eller en mjölkkartong är förhoppningen att konsumenter ska associera till god kvalitet och god djurvälfärd.

Det ser likadant ut i andra länder. I Storbritannien är tanken att brittiska flaggor i matbutiken ska hinta om, just det, god kvalitet och god djurvälfärd.

Vi vill påminna om det uppenbara: Kött, mjölk och skinn förutsätter att någon som inte vill dö blir dödad. Bojkotta djurprodukter oavsett nationellt ursprung!

Glimtar från våren

ejder

Våren närmar sig sommar och vi tittar tillbaka på några av de utåtriktade aktiviteter vi har haft under året. Linn skriver om ett uppmärksammat föredrag, en vegofest och semlor. 

mmmar
Lagbrott för djuren
I torsdags (12/5) arrangerade vi en föreläsning med djurrättsaktivisten Martin Smedjeback på Västerås Stadsbibliotek. Ett femtiotal personer kom för att höra honom prata om civil olydnad som metod för förändring. Bland åhörarna fanns både veganer och de som förespråkade att djur ska användas inom livsmedelsproduktionen, till exempel en representant från Lantbrukarnas Riksförbund. Denna blandning ledde till en hel del intressanta diskussioner!

Förra sommaren tog sig Martin Smedjeback och fem andra aktivister in på olika djurindustrier i Sverige för att frita åtta hönor, två grisar och en fisk. Det hela var noga planerat och alla utom fisken, som klarar sig på egen hand i havet, kördes till nya hem där de nu får leva färdigt sina liv i trygghet och utan att bli utnyttjande.

Aktionsgruppen, som kallar sig Tomma burar, informerade polisen om händelserna och i januari dömdes de för stöld av grisarna och hönorna, vilket gruppen menar är fel eftersom att djur är egna individer och inte prylar som kan ägas. Påföljderna blev villkorlig dom och böter för samtliga utom Martin Smedjeback som istället fick avtjäna ett månadslångt fängelsestraff.

Inför torsdagens föredrag började kritiska kommentarer dyka upp på bibliotekets Facebook-sida. Där gick att urskilja ett tydligt missnöje och det ifrågasattes att biblioteket upplät sina lokaler till en föreläsare som blivit dömd för brott. Västerås stadsbibliotek svarade med att de ämnar vara ”en öppen arena för diskussion och samtal inom yttrandefrihetens gränser”, vilket vi i Veganprojektet Västerås är tacksamma för!

Föredraget med Martin Smedjeback filmades och finns här
Artikel i VLT om föredraget

sdf

Uppsala Vegofest
Den 23-24 april medverkade Veganprojekten på Uppsala Vegofest. Vi var ett tappert gäng med medlemmar från Västerås, Eskilstuna och Stockholm som trotsade blåst, regn och hagel men som stundtals även fick njuta en värmande sol. April månad kan inte beskyllas för att vara ensidig!

Vi hade turen att stå bredvid den veganska cateringfirman Los Vegos, vilket betydde närhet till provsmakning av bland annat skagenröra, chana masala och morotskaka… Och de var långt ifrån ensamma om att bjuda på godsaker. Efter några varv på mässan var magen full av alltifrån rawfoodglass till vegansk ost, olika sorters köttsubstitut och snacks, absolut något för den som likt mig inte skaffat biljett till buffén. Utöver livsmedel fanns också försäljning av bland annat kläder och böcker.

På Uppsala Vegofest gick även att finna andra djurrättsdrivande organisationer, en scen med liveunderhållning i form av dans och musik samt en sal som gästades av olika föreläsare. Jag valde att lyssna på Gustav Söderfeldt och hans historia om att gå från grisbonde till vegan.

En teori han delade med sig av var att en nog måste vara ”lite lagom empatistörd” för att kunna leva ett liv med det våld som ett systematiskt uppfödande och dödande av andra individer innebär. Med målande beskrivningar vittnade Gustav om att det inte finns något fint med att döda, oavsett hur bra djuren har haft det innan slakten eller trots att deras kroppar sedan säljs dyrt som närproducerat, ekologiskt kött i butiken. Att en för att kunna somna om natten måste acceptera sig själv och därmed behöver intala sig att en gör rätt fastän något känns väldigt, väldigt fel. Gustav klarade till slut inte av att ignorera sina känslor mer och avvecklade verksamheten.

Många av mässans besökare var, inte helt oväntat, redan veganer eller vegetarianer, men att visa stöd för deras val eller att som för de sistnämnda uppmuntra att övergå till en helt animaliefri konsumtion är också ett viktigt jobb!

Intervju med Gustav Söderfeldt och Caroline Walberg som tidigare födde upp grisar finns här

semlor

Favorit i repris
En välbeprövad metod för att locka människor till djurrättsliga samtal är genom gott fika. Under fettisdagen tog vi tillfället i akt och ställde oss på stan med bord, flyers med information kring veganism och ett gäng hembakta semlor i miniformat. Precis som förra året blev det väldigt uppskattat!

Att somliga kom fram och tog en semla utan att vilja prata gör mindre. Kanske gick de ändå därifrån med insikter som att traditionella bakverk faktiskt går att göra utan animaliska ingredienser eller att veganer kan vara ganska trevliga typer, som vem som helst.

När det var dags att packa ihop för dagen låg några små, frusna semlor kvar på fatet och vi började fundera kring vilket öde de skulle få gå till mötes. Just då dök en skara barn och vuxna, som till antalet såg ut att matcha de kvarvarande semlornas, upp. Någon av oss såg chansen och bjöd ut de sista bullarna till dem. Svaret blev att de gärna hade tagit om det inte vore för att de är veganer. ”MEN DET HÄR ÄR VEGANSKA SEMLOR!”, ropade vi och alla levde sedan lyckliga.

Tillökning
I början av 2016 anslöt sig fyra nya medlemmar, mig inräknad, till Veganprojektet Västerås och sedan dess har vi fått ännu ett tillskott till gruppen, vilket känns lovande. Nu är vi 14 medlemmar som tillsammans kan fortsätta kampen för allas rätt till sitt eget liv!

Linn, Veganprojektet Västerås

Feminister och djurrättare behöver varandra

bigstock-Friends-47313049

Relationen mellan feminister och djurrättare har blivit bättre och sämre de senaste åren. Bättre eftersom fler och fler kallar sig både feminister och djurrättare. Sämre eftersom tongångarna stundtals kan vara ganska hårda mellan feminister som inte är djurrättare och feministiska djurrättare, särskilt i sociala medier. Den senaste tiden har osämjan främst handlat om huruvida djur ska ingå i en intersektionell analys eller inte. Den här texten är inte tänkt att vara ett inlägg i den debatten. Jag är mer intresserad av vad som kan få djurrättsrörelsen och den feministiska rörelsen att närma sig varandra ännu mer. För vi behöver varandra.

Så, varför är vi inte bättre vänner? Låt oss börja med den feministiska rörelsens tvekan inför att driva djurrättsfrågor. På ett teoretiskt plan är motståndet svårt att förstå. Rörelserna har samma utgångspunkter, till exempel normkritiken, kampen mot ett godtyckligt förtryck och begäret efter befrielse. Lägg sedan till att det intersektionella perspektivet, idén att olika förtryck samverkar och förstärker varandra, har blivit dominerande inom den feministiska rörelsen. I dag är det nästan en självmotsägelse att påstå att man är feminist men inte antirasist. I linje med denna (ny)orientering borde djurförtrycket ha en lika självklar plats som andra förtryck under det feministiska paraplyet.

Statsvetaren Will Kymlicka och författaren Sue Donaldson från Kanada har intresserat sig för relationen mellan djurrättsrörelsen och andra progressiva rörelser. De har bland annat gjort en lång lista med förklaringar till att den feministiska rörelsen ogärna driver djurrättsfrågor. Jag har valt ut några som jag tycker är viktiga och relevanta i en svenskt sammanhang.

Den huvudsakliga orsaken är naturligtvis att feminister är uppväxta i ett djurförtryckande samhälle och har anammat dess världsbild. Många feminister är helt enkelt blinda för djurförtrycket trots att de har normkritiska glasögon. De är inte heller villiga att syna sina privilegier och avstå från de smaker och njutningar som djurförtrycket har att erbjuda, till exempel kött, ost och djurparksbesök.

Just detta, tänker jag, föder en viss bitterhet bland feministiska djurrättare. Hur kan ni, som utger er för att vara förtrycksexperter, missa eller dissa detta? Hur svårt kan det va? Hycklare!

Bitterhet och självrättfärdighet är ingen bra grogrund för vänskap. Djurrättare behöver många gånger vara mer ödmjuka inför det faktum att de själva har ätit kött, särskilt de som var feminister innan de blev veganer.

En annan orsak till många feministers svala intresse för djurrätt är att frågan ofta uppfattas som en vit medelklassfråga. Reaktionen är fullt begriplig mot bakgrunden att man under lång tid har arbetat mot vithets- och medelklassnormer inom den egna rörelsen. Det är, minst sagt, politiskt känsligt att närma sig en fråga med den stämpeln.

Det ligger förstås någonting i att det finns vithets- och medelklassnormer inom djurrättsrörelsen, till exempel kan en viss typ av veganpropaganda vara blind för att människor har olika förutsättningar för att bli veganer. Men samma normer finns i hela samhället och framför allt är det inget vidare argument för att lämna djuren åt sitt öde. Kymlicka och Donaldson misstänker till och med att en del feminister använder vit-medelklass-argumentet för att det är bekvämt. Det hade varit mer klädsamt att ställa frågor som: Hur kan djurrättsrörelsen drivas normkritiskt? Hur underlättar vi för människor att bli veganer? I sammanhanget kan också nämnas att en majoritet av världens vegetarianer och veganer varken är vita eller medelklass. Exempelvis har miljontals indier ätit sig mätta i tusentals år utan att betrakta djur som mat.

En tredje förklaring är att många feminister blir misstänksamma när kvinnor, rasifierade och djur nämns i samma andetag. Det är lättfattligt eftersom kvinnor och rasifierade alltför många gånger har jämförts med djur i avhumaniserade syfte. Den bakgrunden gör att alla jämförelser och kopplingar mellan förtryckta grupper och ickemänskliga djur, hur goda motiven än är, väcker känslor.

Kymlicka och Donaldson har förståelse för frågans laddning men understryker att teoretiska diskussioner om hur förtryck av människor och ickemänskliga djur hänger ihop är nödvändiga för att förstå hur avhumanisering fungerar. På ett politiskt plan lyfter de fram att den vanliga strategin mot avhumanisering betoningen på att människor och djur är fundamentalt olika och att alla människor har ett unikt människovärde  inte är särskilt lyckosam. Ny forskning visar att människor, tvärtom, verkar vara mindre benägna att avhumanisera varandra om likheter istället för skillnader mellan människor och ickemänskliga djur lyfts fram.

En fjärde förklaring till den feministiska rörelsens skepsis mot djurrätt är att djurfrågor riskerar att användas av rasistiska rörelser. Även här är oron lätt att förstå. Sverigedemokrater gillar när exempelvis halalslakt debatteras i offentligenheten, men inte på grund av att de brinner för djurrätt, utan för att de vill misstänkliggöra muslimer.

Den här problematiken är dock inte unik för djurrättsfrågor. Rasistiska rörelser använder även feministiska frågor för att misstänkliggöra människor. Debatten efter Köln är bara ett av många exempel. Feminister har, med andra ord, en lång erfarenhet av att driva frågor som kan användas av politiska motståndare och man har även utvecklat strategier för att minimera den risken, till exempel genom att konsekvent påpeka att sexism finns i alla kulturer. Liknande strategier kan användas för djurrättsfrågor vilket djurrättsrörelsen redan gör i hög utsträckning.

Någon kanske tycker att bilden av konflikt mellan feminister och djurrättare är onyanserad och orättvis. Det är den, delvis. Som jag antydde i inledningen överlappar rörelserna varandra mer och mer och berikar varandra. Exempelvis är andelen feminister bland veganer och djurrättsakivister betydligt högre än bland befolkning i övrigt. I Sverige pågår även en veganisering av den feministiska rörelsen. Ett tecken på det är att fler och fler partier, organisationer och föreningar med en feministisk grundsyn enbart serverar veganmat under möten och träffar. Ett annat tecken är att Feministiskt initiativ har tillsatt en arbetsgrupp som ska utveckla partiets politik på djurrättsområdet.

I den akademiska världen är kopplingarna mellan rörelserna ännu tydligare och på vissa håll börjar de nästan smälta ihop. Inom forskningsfälten critical animal studies och vegetarian ecofeminism är utgångspunkten att djurrätt och feminism är två sidor av samma mynt.

Vad kan då djurrättare göra för att ytterligare underlätta en vänskap med feminister? För det första behöver djurrättsrörelsen sluta med kampanjer som innehåller eller underblåser sexism, rasism, homofobi och andra förtryck. I Sverige pågår seglivade kampanjer mot exempelvis delfinslakt i Japan, hundkött i Kina och tjurfäktning i Spanien. Även om frågorna kan tyckas behjärtansvärda förstärker de nidbilden att andra kulturer är mer grymma och mindre civiliserade än en västerländsk eller svensk kultur. I USA har djurrättsorganisationen PETA fått skarp kritik från feministiskt håll för sina återkommande kampanjer med nakna kvinnokroppar, till exempel ”I´d rather go naked than wear fur”.

För det andra behöver djurrättsrörelsen göra upp med föreställningen att ”djuren kommer först”. Det är en utgångspunkt som finns inom vissa delar av rörelsen och som ofta kryddas med misantropi. Djurrättsrörelsen behöver få en starkare identitet som enbart en av många rättviserörelser och på ett tydligare och mer genuint sätt arbeta för rättvisa för såväl mänskliga som ickemänskliga djur.

För det tredje är det bra om djurrättsrörelsen blir ännu mer uppmärksam på dynamiken kring djurskyddsreformer, alltså frågor om hur djur behandlas. Kymlicka och Donaldson understryker att majoritetens behandling av djur sällan problematiseras i ett djurförtryckande samhälle. Det är alltid ”avvikande” former av djurutnyttjande som hamnar i skottgluggen vilket får konsekvensen att minoriteter pekas ut. Ett svenskt exempel är att bestämmelser kring renslakt ofta diskuteras men aldrig bestämmelser kring kräftslakt. En möjlig lösning är att ha mer fokus på djurrätt och veganism. Det är en mer jämlik utgångspunkt eftersom den ställer samma kritiska frågor till alla människor och alla kulturer som är delaktiga i djurförtrycket.

Varför är det viktigt att djurrättare och feminister kommer ännu bättre överens? Eller mer cyniskt: Vad tjänar djurrättsrörelsen och den feministiska rörelsen på att bli bästisar?

Vi börjar med djurrättsrörelsen. Det är en rörelse som är kraftigt marginaliserad och som behöver all hjälp den få. Om vi jämför med framgångarna för den feministiska rörelsen har djurrättsrörelsen i princip inte haft några framgångar alls. Det viktigaste just nu är att antalet djurrättsaktivister och veganer blir fler, många fler. Djurrättsrörelsen behöver också bli mer självrannsakande och mer inkluderande, ett arbete som på många sätt förutsätter en feministisk och antirasistisk ansats.

Så har vi den feministiska rörelsen. Den har mycket att hämta från djurrättsrörelsens analys av människa-djur-relationer, framför allt för att få en bättre förståelse för hur olika förtryck hänger ihop och samverkar. Förtrycket av kvinnor och rasifierade har många gånger djurförtrycket som förebild. På sikt måste också den feministiska rörelsen bli djurrättslig för att behålla trovärdigheten. Det går inte att säga att man är emot alla förtryck om man blundar för eller struntar i ett stort och allvarligt förtryck.

Både djurrättsrörelsen och den feministiska rörelsen gillar att använda frasen ”ingen är fri förrän alla är fria”. Den låter ännu bättre när vi säger den tillsammans.

Staffan Andersson

fight

Fotnot 1: Will Kymlicka och Sue Donaldson skriver egentligen inte om förhållandet mellan feminister och djurrättare. De skriver om förhållandet mellan ”the progressive left” och djurrättsrörelsen men i ”the progressive left” ingår givetvis den feministiska rörelsen. Termen är dock svår att tillämpa på det svenska politiska landskapet där feminism sällan förstås som ett renodlat vänsterprojekt. Så jag valde istället att utgå från den diskussion om djurrätt och feminism som har förts i Sverige de senaste åren. Artikeln ”Animal Rights, Multiculturalism, and the Left” finns här.

Fotnot 2: Texten har även publicerats som debattartikel i Fria tidningen. Finns här.

Fotnot 3. En engelsk översättning av blogginlägget finns här.

 

 

Veganskinka i radio

skinkan


Varför vill veganer äta julmat som ser ut som traditionell julmat? Vilken vegetarisk julmat är svårast att få till?

Det var två av många frågor som Robin Ottosson från Veganprojektet Västerås fick när han var med i P4 Västmanland häromdagen. Och ja, det är en vegansk skinka på bilden, tillverkad av vetegluten (seitan).

Intervjun var en uppföljning på nyheten att utbudet av vegetarisk julmat ökar i Västerås livsmedelsbutiker.

Jul utan djur

IMG_3370

I går arrangerade vi ett julbord på Lovisagården med bland annat auberginesill, Vegansson, brunkål, seitanskinka och inlagd rödlök. Tack alla som kom och bidrog till den fina stämningen. Vi hoppas på en repris nästa år.

Vi samlade några av recepten i ett häfte. En pdf-version finns här. För dig som vill ha ännu fler veganska julrecept rekommenderas sajten Jul utan djur.

Julbord och föredrag

12250083_1649536505294896_8873523736344689344_n

I december arrangerar vi två större evenemang – ett julbord och ett föredrag om Djurfabriken. Välkomna!

Föredrag om Djurfabriken (10/12)
Var kommer köttet, mjölken och äggen ifrån? Är det försvarbart att utnyttja och döda djur för mat? Djurrättsförespråkaren Ramin Winroth och etologen Lena Lindström pratar om djuretik och visar material från den svenska djurindustrin som Djurrättsalliansen har samlat in under de senaste åren.

Plats: Västerås Stadsbibliotek
Tid: Torsdagen den 10 december klockan 19.
Pris: Fri entré.

Mer information om kampanjen Djurfabriken finns på http://www.djurfabriken.se/


Julbord (7/12)
Vi dukar upp ett julbord med vegetariska smaksensationer och klassisk julmat i djurvänlig tappning. Föranmälan och förbetalning. Begränsat antal platser. Först till kvarn. All mat är fri från djurprodukter.

Plats: Lovisagården
Tid: Måndag den 7 december, klockan 19
Pris: 100 kronor
Arrangör: Veganprojektet Västerås

Hur funkar det?
1. Skicka ett mejl med ditt namn och hur många som kommer till vasteras@veganprojekten.se
2. Swisha pengar till 0730 89 46 30 innan den 3 december
3. Vi skickar en bekräftelse på att du är anmäld

Internationella vegandagen

varlden

I dag är en alldeles utmärkt dag att bli vegan. Det är den internationella vegandagen. Staffan, en av våra medlemmar, har skrivit om veganism och vegandagen i en insändare som har blivit publicerad i flera tidningar, till exempel i Aftonbladet i går.

insändare